Bränsleupproret, tidigare känt som Bensinupproret 2.0, har vuxit till en betydande rörelse i Sverige som fokuserar på att bekämpa de höga bränslepriserna. Dess medlemmar, främst från inlandet och glesbygden, har enats kring kravet att reducera drivmedelsskatter och energiskatter, vilket rörelsen ser som en nödvändighet för att människor ska kunna bo och leva på landsbygden.
Låga bränslepriser handlar inte om girighet eller motvilja att göra gott för miljön. Det är en nödvändighet för att hela landet ska blomstra.
En av de främsta anledningarna till att protesterna vuxit sig starka är upplevelsen av ekonomisk orättvisa. Glesbygdsbor har ofta inte tillgång till alternativ som kollektivtrafik, vilket gör dem beroende av bilen. När bränslepriserna stiger drabbar det dessa hushåll hårdast eftersom de inte har andra transportalternativ. Detta skapar en känsla av orättvisa, då stadsbor har fler möjligheter att välja miljövänliga och billigare transportmedel.
Utöver ekonomin finns det även kulturella och identitetsmässiga skäl till varför många glesbygdsbor ser de stigande bränslepriserna som ett hot. Bilen symboliserar frihet och oberoende för många på landsbygden, och höjda bränslepriser ses som ett intrång på deras sätt att leva. Denna fråga går bortom ekonomiska kalkyler och berör människors känsla av tillhörighet och självständighet.
Reduktionsplikten har varit en viktig fråga i debatten om bränslepriserna. Lagen, som kräver att biobränsle blandas in i fossila bränslen, har haft en direkt inverkan på drivmedelskostnaderna.
Reduktionsplikten är ett av de verktyg som Sverige använder för att minska koldioxidutsläppen från transportsektorn. Målet är att stegvis öka andelen biobränsle i bensin och diesel, vilket ska minska beroendet av fossila bränslen. Detta har dock lett till högre bränslepriser, något som har kritiserats hårt av Bränsleupproret.
Bränsleupproret menar att reduktionsplikten, trots sina goda intentioner, har misslyckats med att ta hänsyn till hur den påverkar de som bor på landsbygden. För dessa människor innebär lagens effekter att drivmedelskostnaderna blir ännu högre, samtidigt som de inte har några realistiska alternativ till bilkörning. Många i rörelsen ser också detta som ett exempel på hur storstadspolitiker misslyckas med att förstå de behov som finns utanför städerna.
Bränsleupproret har rötter i Bensinupproret 2.0, en rörelse som började på sociala medier. Den växte snabbt och har nu blivit en kraftfull aktör i den offentliga debatten om Sveriges bränslepolitik.
Bensinupproret 2.0 började som en Facebook-grupp men blev snabbt en bred folkrörelse. Efter hand som gruppen växte och deras krav utvecklades, bytte de namn till Bränsleupproret för att bättre spegla sitt bredare mål: att minska bränsleskatter och energiskatter.
Medlemmarna i Bränsleupproret kommer från hela landet men är särskilt starkt representerade i glesbygdsområden. De förenas av en övertygelse om att Sveriges nuvarande bränslepolitik missgynnar dem som är beroende av bilen. För dem handlar kampen om mer än bara pengar – det handlar om rätten att leva och arbeta där de vill, utan att bli orimligt beskattade.
Bränsleupproret har lagt fram flera förslag på hur Sveriges bränslepolitik kan reformeras för att bättre spegla de behov som finns i glesbygden.
Rörelsen har föreslagit att regeringen ser över skatterna på drivmedel. De anser att det är orimligt att glesbygdsbor ska behöva betala så mycket för något som är en nödvändighet i deras liv. För att göra detta har de lagt fram flera specifika krav:
Förutom förändringar i bränsleskatterna vill Bränsleupproret också se andra politiska åtgärder som specifikt riktar sig till glesbygdsområden:
Dessa lösningar skulle inte bara hjälpa glesbygdsbor utan också bidra till Sveriges klimatmål utan att skapa orättvisa och ekonomisk ojämlikhet.